Hej, jag vet att det va jätte länge sen.. nu kan det däremot bli så många inlägg så ni inte ens orkar kolla mina uppdateringar:) För nu är nämligen valen strandsatt.
I tisdags var jag med om en olycka. Det är många som vill veta vad som hände så jag kan ju lika bra berätta här på bloggen.
Jag och J skulle ta med oss Nelly och åka ut på landet för att köpa några begagnade skåp som jag hittat på blocket. Vi skulle ta pappas skåpbil så jag och Nelly gick i förväg till bilen. Nelly som förövrigt älskar nycklar hade koll på att vi hade rätt bilnycklar med oss. Vi hoppar in i bilen som står parkerad bara ca 3-4 m framför huset. Sätter i nyckeln, och väntar på att J ska bli färdig och hämta bilstol mm. Jag kommer på att jag måste kolla hur det ser ut i skåpet då pappa kört lecablock där i. Det är där mitt misstag görs:( Jag lämnar Nelly lekande i bilen för att gå bak och kolla skåpet. Jag blir tvungen att sopa ur skåpet lite då jag märkte att det var ganska mycket sten på golvet.
Plötsligt börjar bilen rulla bakåt, hade jag bara slängt mig undan direkt så hade jag troligtvis hunnit, men mina första tankar va inte att "fly"... Nä jag såg framför mig att Nelly i bilen åker genom husväggen och huset rasar. Så jag skriker och försöker stoppa bilen, men det går så fort så plötsligt står jag klämd mellan bilen och husväggen och smärtan är otrolig. Men det tar stopp, vet inte om det är betongväggen som dörren fastnat i som gör det eller om det är Nelly som släpper nyckeln? Jag hör ju hela tiden hennes panik inifrån bilen också:( stackars mitt lilla hjärta.
Sen flyttas bilen så jag kommer loss och det tar bara några minuter för ambulansen att komma.
Jag känner till en början smärta i båda knäna och fick dragkroken i ena låret så var väl det som såg ut att vara själva skadan. Men efter röntgen så visade det sig att det ena knät hade en lång spricka och någon lös benbit mm.
Nu väntar jag på att få operera knät och sen bara på att få en snabb läkningsprocess.. har ju så mycket roligt som händer i höst som inte mitt knä får stoppa.
Det är ju redan pannkaka, olyckan stoppar våra semester planer, allt jag skulle göra på bygget, flytten ur gamla huset som skulle vara klart i augusti.. Men vi får göra det bästa av situationen och ta en dag i taget. Jag är så tacksam för all hjälp vi redan hunnit fått med barnen och min mamma som kommer och lagar mat och fixar, jag är så otroligt tacksam. Så underbart med alla fina vänner som ringer kommer med blommor eller skickar uppmuntrande meddelanden:) Tack för att ni finns!
Här har J hittat verktyg för att försöka ta bort en bit av gipset som sträcker sig från rumpa till häl men bara på baksidan. Jag har haft problem med domningar i hälen och orkar inte åka in till Uppsala för det så J fick vara min alldeles egna läkare:) Kärlek!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar